Ett glassmejeri föds

SIA Glass kom en gång till som ett sysselsättningsprojekt, för att säkra jobben i Slöinge när det lokala slakteriet lades ner. Men det skulle dröja innan glass tillverkades året runt. För att säkra jobben även under vinterhalvåret tillverkades skorpor på fabriken.

Det lokala slakteriet Isakssons hade sålts 1959 till bondekooperationen Halmstads Slakteriförening. Vid den tiden var slakteriet Slöinges största arbetsgivare. Många av slaktarna var bundna till Slöinge av familj och boende. Oron spred sig därför i bygden.

Familjen Stenström drev sedan många generationer Berte Qvarn med kvarnverksamhet samt lantbruk med mjölkproduktion. I flera generationer hade familjen också engagerat sig i såväl det politiska livet och kyrkan som Hushållningssällsksapet och naturskyddsfrågor. När arbetslösa Slöingebor bad om hjälp då arbetstillfällen vid det lokala slakteriet försvann, fick Olof Stenström, far till Per Stenström, vid tiden ansvarig för familjens bolag och politisk aktiv i kommunen, agera.

Så småningom köptes det gamla slakteriet, bolaget Slöinge industri AB bildades, som sedermera skulle döpas om till SIA Glass AB.

Men i början av 1960-talet hade glasstillverkningen alltså precis kommit igång. Ordningen var återställd i Slöinge och lugnet härskade för ett tag. Arbetstillfällen skapades i bygden. Trollhätteglass levererade alla råvaror och tog hand om all glass som producerades, samtidigt som de bidrog med produktionsledning, recept och glasskunskap.

När Trollhätteglass två år senare såldes till det som skulle bli GB använde sig Olof Stenström av hembudsklausulen och löste in samtliga utestående aktier. Detta för att säkra jobben. Därmed hade Olof blivit glassfabrikör. Olof gav tydliga direktiv: ”Gör glass utan konstiga tillsatser och skapa många arbetstillfällen i Slöinge!” De orden är en nyckel till förståelse av SIA Glass själ och hjärta än idag.

Mycket handlade  ju om det sociala ansvar som var ett villkor för verksamheten. Arbetstillfällen skulle skapas och behållas. Men för det krävdes också att glassmejeriet sköttes på ett kreativt och utvecklande sätt. Därför blev glassen allt viktigare i takt med att företaget också växte.

Året-runt-tillverkning var på 1960-talet ett nytt grepp som kom att bli en viktig ingrediens i bygget av ett modernt glassmejeri. Det vill säga idén om att glass borde kunna njutas såväl på sommaren – som på vintern, fast då i hemmet som en del av en måltid. Dittils hade SIA Glass tillverkat såväl skorpor som marmeladkarameller för att kunna behålla personalen under vinterhalvåret. Men verksamheten kunde nu också börja växa genom egen distribution ut i landet och att man tidigt gjorde egna avtal på restaurangsidan.

Men ännu så länge gjorde SIA Glass ungefär glass som alla andra. Det var under 1970-talet som det moderna glassföretaget skulle börja ta form.